Svenska

<p>M&auml;nniskan har i alla tider anv&auml;nt psykedelika. Fr&aring;n de sydamerikanska schamanerna via antikens l&auml;kare till v&aring;r tids rejvkultur har de stillat oro, stimulerat kreativitet och f&ouml;rt oss n&auml;rmare b&aring;de Gud och varandra. De senaste &aring;ren har de psykedeliska substanserna genomg&aring;tt en ren&auml;ssans inom b&aring;de kulturen och forskningen. Men &auml;r de h&auml;r f&ouml;r att fr&auml;lsa eller f&ouml;rst&ouml;ra?</p> <p><em>Extas i folkhemmet</em> handlar om extasens hemliga historia i Sverige och om de psykedeliska drogernas &aring;terkomst. Om vad en grupp KI-forskare uppt&auml;ckte i ruset i Brasiliens regnskog och varf&ouml;r Carl von Linn&eacute; skrev en hel bok om psykoaktiva droger. Men ocks&aring; om sextiotalets hippiekultur som ledde till politisk motreaktion och narkotikaklassning.</p> <p><strong>Sagt om boken:<br/></strong>"Det &auml;r sakprosa n&auml;r den &auml;r som allra b&auml;st: en spr&aring;kligt beg&aring;vad och initierad f&ouml;rfattare tar l&auml;saren i hand och avt&auml;cker v&auml;rldar som ingen av dem tidigare k&auml;nde till."</p> <p>"Aretakis ger gestalt &aring;t de mest h&auml;pnadsv&auml;ckande personligheter och levnads&ouml;den, utan att n&aring;gonsin mista den r&ouml;da tr&aring;den; huvudber&auml;ttelsen om hur Sverige gick fr&aring;n att bidra med ledande kunskap om medvetandeutvidgande droger, till att bli kanske det mest avvisande och f&ouml;rbjudande landet i den fria v&auml;rlden."</p> <p>&rdquo;...&ouml;ppnar upp de unkna och okunniga garderober d&auml;r den svenska staten och dess medborgare l&aring;st in &ouml;ppenheten och intresset f&ouml;r m&auml;nniskans djupare dimensioner."<br/><strong>Anita Goldman, Dagens Nyheter</strong></p> <p>&rdquo;Jag l&auml;ser Leonidas Aretakis Extas i folkhemmet och f&aring;r mig till livs en tripp genom svensk droghistoria som &ouml;verraskar en hel del.&rdquo;<br/><strong>G&ouml;ran Greider, Dagens Nyheter</strong></p> <p>&rdquo;...en utm&auml;rkt grund i diskussionen om psykedeliska droger... oavbrutet intressant, med nyfikenhet, &ouml;ppenhet och viss skepticism d&auml;r det passar.&rdquo;<br/><strong>Rebecka &Aring;hlund, Sm&aring;landsposten</strong></p> <p>&rdquo;...intressant och ambiti&ouml;st. Ibland komiskt, ibland tragiskt.<br/>"... bidrar till bildning, bakgrund och en vidare diskussion som f&ouml;rhoppningsvis kommer att beakta b&aring;de medicinska m&ouml;jligheter och risken f&ouml;r missbruk.&rdquo;<br/><strong>Fredrik Borneskans, Upsala Nya Tidning</strong></p> <p>&rdquo;Hos Aretakis f&ouml;rdjupas bilden av vad man m&aring;ste kalla det &rsquo;nationella felslutet&rsquo;. Hallucinogena droger &auml;r helt fr&auml;mmande f&ouml;r svenskar &ndash; eller?"<br/><strong>Ulf Eriksson, Expressen</strong></p>

Något har gått snett med vår svenska demokrati. Genom ett offentligt mångmiljardstöd - som de själva beslutar om - har partierna gjort sig ekonomiskt oberoende av sina medlemmar. Det har skapat en samförståndskultur, där de olika lägren nu har mer gemensamt med varandra än med de väljargrupper som de påstår sig företräda.<br/><i>Den härskande klassen</i> är en initierad och underhållande skildring av en politisk aristokrati med tillhörande privilegier. Rekryteringsbasen utgörs av de knappa tre procent av befolkningen som ännu tillhör ett parti och toppaktörerna har ofta en likartad profil.<br/>De har den "rätta" bakgrunden, i stor utsträckning byggd på personliga släktband. De betraktar sig själva som yrkesproffs snarare än som valda till några förtroendeuppdrag. Och de har inte det minsta problem med att byta sida när den dagen kommer. Det har lett till rena svängdörren mellan partierna och pr-branschen.<br/>Går det verkligen att lita på sådana makthavare?<br/><br/>BENGT ERICSON är en av Sveriges mest erfarna journalister och författare till flera uppmärksammade böcker, senast <i>Spekulanten</i> med avslöjande inblickar i hur Erik Penser plundrades av det ekonomiskpolitiska etablissemanget. Han har också skrivit kritiker- och försäljningssuccén <i>Den nya överklassen</i>.<br/><br/>"[Ericson] skildrar dräpande och underfundigt den politiska aristokratin och dess släktband, och svängdörrskarriärismen där avdankade politiker tar med sin informella makt och sina kontaktnät in i den dunkla PR-branschen."<br/>Journalisten<br/><br/>"Skildringen är medryckande och detaljspäckad. Enskilda historier lär vara bekanta för en tidningsläsare rader av tveksamma utnämningar, förbindelser och transaktioner. När Bengt Ericson drar linjer mellan punkterna blir bilden svart. Han talar om ett politiskt system där det viktiga har blivit, inte vad man kan, utan vem man är, var man kommer ifrån och vilka man känner."<br/>Peter Santesson, Dagens Samhälle<br/><br/>"[...] värdefull för den som vill förstå Sverige. Folkstyret har blivit mer styre och mindre folk."<br/>Lars Ragnar Forssberg, Södra Dalarnes Tidning<br/><br/>"Bengt Ericson belyser i sin bok på ett förtjänstfullt sätt hur ekonomiskt oberoende de politiska partierna är gentemot sina medlemmar och väljare [...] Ericson skildrar på ett underhållande sätt makthavarna och deras privilegier och avsaknaden av rättskänsla vilket boken är full av detaljerade och konkreta exempel på. [...] Boken är nyttig läsning för alla."<br/>Linus Hellman, Skaraborgs Allehanda<br/><br/>"Journalisten Bengt Ericsons argumenterande bok <i>Den härskande klassen</i> ger mig ingen ro. Känslan av att en tragedi just nu fullbordas framför våra ögon blir starkare och starkare för varje sida jag läser [...] Ericson tecknar i en underhållande ton en skrämmande bild av den nya politiska adel som har växt fram i Sverige och Europa."<br/>Jimmy Vulovic, Borås Tidning<br/><br/>"[Boken] belyser hur vår demokrati med dess fel och brister fungerar i praktiken."<br/>Robert Sundberg, Dala-Demokraten<br/><br/>"Med breda och effektiva penseldrag går Ericson igenom generösa fallskärmar inom svensk politik och förvaltning, slöseri med skattepengar på EU-nivå och lokal nivå samt de snabba hoppen från en aktiv karriär inom politiken till arbete inom den privata sektorn. Inte sällan har exemplen hög underhållningsfaktor som Smedjebackens satsning på att värma upp en insjö för att skapa varmare bad."<br/>Karl af Geijerstam, Bohusläningen

<p>Varför greps en fyllerist i Göteborg med tio kokta ägg i kavajen? Varför letade Sällskapsresans Robban och Berra efter en butik som hällde rom på vinflaskor? Och varför blev den holländske kommissionären Frans Andriessen chockad när han skulle koppla av på sitt hotellrum under förhandlingarna om svenskt EU-medlemskap? </p><p>Allt har att göra med säregna svenska alkoholrestriktioner. Mer än vi anar har de format vårt land och blivit en gemensam referens för generationer. Inte sällan i form av tristess av köer, tullkontroller och blandningar som druckits mer för effekten än för smaken. </p><p>Så roligt ska vi inte ha det är en bok om Sveriges alkoholpolitiska historia. En bok om monopol, motböcker, skatter och förordningar och hur de (inte) fungerat. Om varför mycket blivit bättre i takt med att politiken avskaffats och folk fått bestämma mer själva, och om hur olydiga svenskar roat sig under tiden. För svenskar som velat dricka har det inte alltid varit så kul, men historien om alla våra restriktioner är oavbrutet underhållande.  </p><p></p><p>»Självklar läsning för alla som intresserar sig för demokratifrågor och svensk politisk historia, för alla nykterister, och för alla som tar sig ett och annat glas.« EDWARD BLOM, GASTRONOM, KULTUR OCH NÄRINGSLIVSHISTORIKER. </p><p>»Jag brukar hävda att svenska folket har formats av Luther, skolplikten och värnplikten. Nu kommer jag att lägga till motboken . Kunnigt och stilistiskt elegant utmanar liberalen Svensson vår etablerade bild av nykterhetsrörelsens och den svenska alkoholpolitikens historia.« NILS LUNDGREN, NATIONALEKONOM. </p><p></p><p>Om författaren Mattias Svensson är krönikör, skribent och författare, bland annat till Den stora statens återkomst, Vad vi kan lära av planekonomin och Glädjedödarna en bok om förmynderi. Han har mellanölet att tacka för att han alls blev till.</p>

August Strindbergs lilla katekes för underklassen är Strindbergs mest kända politiska skrift. Med den ville författaren avslöja samhällets grundläggande lögner och, som han själv skrev, "väcka underklassens hat mot öfverklassen". Idag när samhällsklyftorna ökar och den offentliga lögnen breder ut sig allt mer klingar Strindbergs klarspråk om klassamhället och överhetens propaganda i flera avseenden överraskande modernt. Karneval förlag ger nu ut Strindbergs lilla katekes i pocket tillsammans med Liten katekes för de ännu vanmäktiga, som Göran Greider skrivit inspirerad av Strindbergs skrift. I korta slagkraftiga kapitel om samhället, partierna, kultur, ekonomi, kvinnan, religion och politisk filosofi blixtbelyser hans dagens Sverige. Stefan Bohman, chef för Strindbergsmuseet, har skrivit ett förord. August Strindberg, 1884: Vad är politik? Statskonst, eller överklassens konst att hålla underklassen under sig. Med politik menas även ett bedrägligt förfarande. Göran Greider, 2012: Varför är det så svårt att förändra samhället så att det blir bättre för majoriteten? För att minoriteten, det vill säga överklassen, vill ha det så.

<p></p><p>Varför kallas Delaware »The First State«? Varför skiljer sig Louisianas lagstiftning från alla andra delstaters? </p><p>Hur blev Silicon Valley världens främsta högteknologiska kluster? Alla svenskar påverkas ständigt av impulser från USA. Men vad vet vi egentligen om de olika delstaterna? </p><p>I <i>50 historier om USA </i>tar Anders Johnson ett bredare grepp om USA:s inre förhållanden än vad som tidigare gjorts i den svenska litteraturen om USA. Delstat för delstat skildrar han USA:s historia, med fokus på politik, ekonomi och kultur. Vi får veta hur delstaterna brukar rösta, var olika företag har grundats och hur delstaterna skildrats i film, litteratur och musik.</p><p><b>Anders Johnson</b> är verksam som författare i Stockholm med inriktning på politisk och ekonomisk historia. Han har skrivit eller medverkat i över 160 böcker.</p><p></p>

Pappan viskar till sin dotter Christina: Alla är inte snälla här, särskilt några på natten.<br/>Dom får jag passa mig för.<br/>Du får inte säga vad jag har sagt för då kan jag råka illa ut.<br/>* * *<br/>Efter pappans bortgång börjar författaren skriva om sina föräldrars sista tid i livet där de är i behov av äldreomsorg.<br/>Boken är skriven som en berättelse där vi får följa ett äldre par, deras två vuxna barn och barnbarn.<br/>Berättelsen vill även ge räst åt andra anhörigas erfarenheter från äldreomsorgen.<br/>Författaren är sjuksköterska med lång erfarenhet av arbete inom hälso- och sjukvård.<br/>Hon har erfarenhet av att arbeta med patientnära vård och förtvivlas över hur föräldrarna tas om hand.<br/>Dagligen rapporteras i media om missförhållanden i äldreomsorgen. I boken lyfts orsaker, som bristande kommunikation men särskilt vad sänkta krav på kunskap hos personal och ledare inom äldreomsorgen får för konsekvenser för de äldres omsorg.

<p>De som guidar till spionernas Sverige, bokens författare, är alla experter i ämnet. Flera har haft ledande befattningar inom svensk underrättelsetjänst, andra har befunnit sig längre ner i organisationerna. Några är namnkunniga författare, andra har främst verkat i det tysta. Tillsammans har de unika kunskaper om sådant som tidigare har varit hemligstämplat.</p><p>Här delar de med sig av sina kunskaper om utländska spioner och underrättelsetjänster i Sverige, under andra världskriget, kalla kriget och även därefter. Hur många agenter fanns det? Hur agerade de och i vilka syften? Och hur lärde de sig att smälta in i olika svenska miljöer? Var träffades de och var fanns deras hemliga brevlådor?</p><p>Hur gick det till när svensk säkerhetstjänst övervakade, skuggade och kartlade underrättelsetjänsterna vid öststaternas ambassader och när man värvade egna dubbelagenter?</p><p>Denna bok går till botten med andra världskrigets och kalla krigets många gåtor: Krylbosmällen, IB-affären, TIR-bilarna, de polska tavelförsäljarna, spionärendena. Och vad skrev egentligen spionen Stig Bergling i sitt brev till Vladimir Putin?</p>